nalu

det känns som allt va så mycket enklare förut, att allt gick lite lättare, lite bättre...
det känns som jag mådde mycket bättre förut, lite gladare, lite galnare
det kanske är så...eller så är det inte så
det kanske är så att jag skapat mig denna nedåtstäming i mig själv..
jag brukar vara stark, jag brukar inte vara den som ger upp
Men det är precis vad jag gör just nu, jag slänger in handduken, utan att egentligen tänka efter, låter skiten äta upp mig, för jag är svag...eller? ja just nu är jag svag, liten och vek...
jag låter tårarna rinna även fast jag vet att det inte är värt en endaste liten sketen tår...men jag gör det endå
för det känns mer än jag kommer ihåg att det gjorde..
Jag hade glömt bort för en stund varför jag var en sån där som sket i sånt här...nu vet jag varför..

ingen behöver berätta för mig att livet inte alltid är en dans på rosor...det vet jag redan
och ingen behöver berätta för mig att jag stark heller för den delen....för det vet jag också redan att jag är..dock ligger den där styrkan ganska djupt begraven just nu, den kanske tittar fram imorgon eller dan efter det eller näst efter det...men inte idag