Det pratas om den där stressen...

jag brukar få frågan om jag är stressad, eller känner panik inför framtiden, och trots att åren går så har jag samma svar nu som för 4 år sen. Nej, jag vill göra det jag känner för, inte göra sånt som alla andra gör bara för att. Visst att jag SER FRAM EMOT att börja plugga när jag kommit underfund med vad det är jag vill göra med mitt liv, men varför ha panik över det nu?
Jag vill sitta där i min insuttna fotölj när jag är gammal och grå och se tillbaka på mitt liv och vara nöjd, tillfredställd över att jag faktist följt mitt hjärta. Jag kommer aldrig va klar med att resa, min dröm är att besöka så månag städer, platser och uppleva andra kulturer som möjligt.
Just nu är jag mer bekväm med att vara på rörande fot än att trampa vatten på samma ställe, punkt!.
varför planera tio år fram när det är just nu som är viktigast?

Det finns nog en anledning till varför jag får höra att jag är lite egen på fler än ett sett, och tur är väl det för vem vill egenltigen vara som alla andra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback